Rädda Barnen har sedan 2000-talets början genomfört studier som speglar förändringar i barns levnadsvillkor i Sverige. Det är viktigt att följa utvecklingen över tid för att få en fördjupad förståelse för hur samhällsutvecklingen påverkar barns välfärd. I den senaste rapporten ser vi att nästan 200 000 barn lever i ekonomisk utsatthet i Sverige, det motsvarar nästan 6% av den svenska befolkningen under 18 år.
Rapporten visar att det ekonomiska välståndet i Sverige ökat för alla grupper.
Den relativa barnfattigdomen har halverats sedan 1997 och medianinkomsten ökat med närmare 60%. Men det är lätt att bli blind av dessa medeltal. För även om andelen barn minskat så har antalet barn som lever i fattigdom blivit 10’000 fler. Bakom de positiva siffrorna döljer sig också en verklighet som visar att klyftorna mellan de som är väletablerade och de som inte är det ökat markant.
Barnfattigdomen bland barn till ensamstående föräldrar ligger på nästan 20% medan den bland barn till sammanboende föräldrar ligger på ca 6%. Stora skillnader syns även mellan barn till föräldrar som båda är födda i Sverige och barn där åtminstone en av föräldrarna är födda utomlands. I den förstnämnda gruppen lever 2,8% i fattigdom jämfört med 20% i den sistnämnda. Lägger man samman dessa faktorer och tittar på barn till ensamstående, utrikes födda föräldrar så lever 49,5% av dessa i fattigdom, en ökning från 42% år 2016.
Orsakerna bakom barnfattigdomen i Sverige är många, men rapporten pekar i huvudsak på såväl bostads- som arbetsmarknaden som de viktigaste faktorerna. Familjer i strukturell hemlöshet befinner sig ofta i sårbara situationer där inte kan få hjälp av socialtjänsten utan tvingas till dyra akutlösningar för att säkra tak över huvudet. De höga kostnaderna för att bo gör i sin tur att man får svårt att täcka sina basbehov såsom mat och basal utrustning, vilket i sin tur är en drivande kraft bakom rekrytering av de allt yngre till kriminell verksamhet.
Vi kan inte acceptera att så många barn lever i fattigdom i Sverige och att klyftorna mellan de etablerade och de oetablerade på bostads- och arbetsmarknaden växer så kraftigt. Vi kan inte å ena sidan vilja ta hårdare tag om gängkriminaliteten och samtidigt blunda för varför de kriminella gängen bara växer. Barnfattigdom föder kriminalitet och livslångt utanförskap, och det borde te sig som en självklarhet att vår bostadspolitik och vår politik kring ekonomiskt bistånd och arbetsmarknadsintegration är ineffektiva.